Ninjachick

Och så var julen slut.

 

Jag sitter här med begynnande öroninflammation och ber till högre makter att det inte ska bryta ut. Har ju haft detta djävulskap till och från hela livet, senast efter att ha kramat en "väldigt giftig unge" (som mamma sa) i England när jag var där i januari och hälsade på Dennis släkt. Jag sa att jag kände att jag nog fått öroninflammation (var redan förkyld) och Dennis ba: "neeej du inbillar dig bara" (han har aldrig haft öroninflammation) och drog ut mig på fotvandring i fyra timmar på en regnig engelsk moore. Vi kom hem och till kvällen hade båda trummisarna spruckit och det rann ur mina öron (myspys). Hehehe, älskar att ha rätt, kosta vad det kosta vill. 

 

Men ja. Nu sitter man här igen, tjoho.